Att få beskedet att jag har pco vart en chock först brydde jag mig inte, men sen när tiden fick gå så upptäckte jag vilken ångest jag fått över att Sofia kanske inte får syskon. Jag har alltid velat att hon ska få syskon, och nu kommer tankarna på att hon kanske blir ensam barn. Inget syskon att leka och bråka med, inge syskon att prata med å finns trygghet hos. Men det kanske kommer när vi är redo för de Sofia kom ju till världen. Oplanerat och utan min vetskap om att jag har pco, men så älskad och ett underbart litet mirakel. Jag har ju alltid tror att jag inte kan få barn så jag har ju aldrig skyddat mig. Dumt ja jag vet men på nått sätt så är jag då glad över de för Sofia kom ju. Efter jag fick beskedet har jag ju upptäckt att min mens inte är regelbunden nått jag inte tänkt på tidigare. Jag vill ju gärna börja nu med att försöka för jag vet att de kommer ta tid, 2 år oskyddat innan Sofia blev till. Men killen är inte redo så de kär ju accepteras även om de är svårt då längtan och skräcken är så stor. Men har börjat men lchf och hoppas på att de ska hjälpa till att bli gravid smidigt utan läkar hjälp. 
Hästpyssel i fönster på jobbet :) öppnaförskolan myran :)